Välj rätt kräftor till skivan!

Sötvattenskräftor

Flodkräftan är den klassiska svenska kräftan som fångats i . När den importerade signalkräftan, som härstammar från Nordamerika, planterades ut i svenska vatten anade man nog inte vilket hot den skulle komma att utgöra mot flodkräftan. Men resultatet är att flodkräftan numera är allvarligt hotad och att WWF, Världsnaturfonden, har rödlistat den i alla svenska vatten. Undvik flodkräftor alltså.

Signalkräftor kommer som sagt från Nordamerika, men är inte samma art som Louisianakräftan. Var försiktig med vildfångade signalkräftor från svenska sjöar, manar WWF.

Sumpkräftor/Louisianakräftor finns, namnet till trots, i stora delar av världen numera, även om ursprunget är dock Nordamerikanskt. De som säljs i Sverige importeras huvudsakligen från Kina.

WWF manar till försiktighet när det gäller burfångade kräftor från Kina, men ger tummen upp för burfiskade kräftor från Egypten, Frankrike och Spanien, liksom för kräftor odlade i dammar i USA.

Turkiska kräftor är en egen sort och får tummen upp av WWF så länge de är burfiskade.

Havskräftor

Att äta havskräftor på kräftskivan är kanske inte självklart, såvida du inte bor på västkusten där kräftorna fiskas och äts i princip året om. De har lite mjukare skal och får inte den där kraftigt röda färgen när de kokas.

Men det här är kanske det mest hållbara kräftalternativet du kan hitta – så länge de är fiskade med bur i Kattegatt, Skagerrak eller i Nordsjön. Du kan också fråga efter MSC- eller Kravmärkta havskräftor. Det här med att de ska vara burfångade är viktigt, så fråga när du köper. Är de fiskade med trål längs våra vatten, eller ännu värre – med bottentrål i Nordostatlanten – så är det läge att undvika.

Läs mer om kräftor och fisk i WWF Fiskguide