Prissättning av koldioxid betraktas som ett av de mest effektiva sätten att minska koldioxidutsläppen genom ekonomiska incitament för att underlätta för individer och företag att på ett likvärdigt sätt bli mer klimatsmarta. I EU har kolprissättning i stort sett två former: nationella koldioxidskatter och EUs system för handel av utsläppsrätter. Koldioxidskatter vill minska utsläppen genom högre priser och utsläppsrätterna (ETS) gynnar investering av energieffektiv teknik genom att utsläppen får ett pris. Nationella koldioxidskatter tillämpas i t ex Frankrike, Storbritannien och de skandinaviska länderna.

Som en del av EU-kommissionens klimatinitiativ ”The Green Deal” föreslås att ETS ska omfatta fler sektorer, till exempel flyget. På nationell nivå överväger flera regeringar att införa sin egen koldioxidskatt (det senaste exemplet är Tyskland). I ”The Green Deal” finns också förslag på att även importerade varor från länder utanför EU (till exempel Kina) ska beläggas med samma avgifter som om varorna producerats inom EU.

Även om koldioxidprissättning bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser, är det också en känslig åtgärd som kan ha skadliga effekter för konsumenterna och leda till motreaktioner som den franska rörelsen ”gula västarna” visat. Utformat på fel sätt kan ett högre koldioxidpris öka ojämlikheterna samtidigt som systemen riskerar att inte tillräckligt bidra till att minska utsläppen av växthusgaser. Runt om i EU diskuteras nu hur detta kan gå till – genom att ställa ut checkar till varje hushåll, genom kompensation till hushåll i glesbygd eller någon form av skattereduktion.

Frågor om ekonomiska styrmedel för att reducera klimatutsläppen har på kort tid blivit centrala även inom konsumentorganisationen BEUC, med ett 40-tal medlemmar i hela Europa. Konsumentrörelsen har en viktig och unik roll att göra den nödvändiga övergången till ett mer hållbart och klimatneutralt samhälle begriplig, rimlig, accepterad och så rättvis som möjligt för konsumenterna (”just transition” på EU-språk).

Sveriges Konsumenters ståndpunkt

  • Huvuddelen av intäkterna från koldioxidskatterna ska användas till gagn för konsumenter. Det är nödvändigt för acceptansen av klimatpolitiken och samtidigt en möjlighet att ge kompensation till ekonomiskt utsatta samt dem som lever klimatsmart. Denna kompensation ska ha en tydlig inriktning på rättvis fördelning och den ska ha en inriktning som gynnar hela landet, såväl landsbygd som stad. Med rättvis fördelning menar vi att utsatta konsumentgrupper har samma möjligheter som andra att ställa om till en hållbar livsstil.

  • Intäkterna kan - under tydligt definierade omständigheter – dessutom finansiera hållbara offentliga investeringar - kollektivtrafik, energibesparande investeringar, infrastruktur för förnybar energi.

  • Att fördela kostnaden på ett rättvist sätt innebär också att subventioner till fossila bränslen gradvis måste avvecklas eftersom de strider mot målet om effektiv koldioxidprissättning. Exempelvis bör undantag för flygfotogen upphöra.

  • Koldioxidpriserna är endast en del av klimatåtgärderna och bör inte ersätta andra initiativ. Enbart prissättning av koldioxid kommer inte att räcka för att uppfylla klimatmålen. En stark sektorspolitik (för konsumentprodukter, rörlighet, energi, finansiella tjänster osv.) med styrande lagstiftning behövs, särskilt för att ge konsumenterna hållbara alternativ.

  • En enhetlig koldioxidprissättning på EU-nivå bör åtföljas av en koldioxid-gränsskatt/tull eller annan kompensation så att importerade varor från länder med mindre strikt klimatpolitik inte har en konkurrensfördel jämfört med de som produceras inom EU.

 

22 maj, 2020