”Dela upp betalningen”, ”vänta 14 dagar”, ”ta det på faktura”. Gradvis har vi hamnat här. Nästan smygvis. Och de starka krafterna vill gärna få oss att tycka att lån till allt är normalt. Till och med smart!

På tio år har konsumtionslånen ökat tre gånger. Och nu under pandemin kommer fler och fler rapporter som visar att det håller på att gå åt helvete. Finansinspektionen har gått på gång varnat för ”osund kreditgivning”, senast i sin Konsumentskyddsrapport 2021 och bland annat slagit ner på släpphänt kreditprövning (koll att du kan betala tillbaka).

Köphetsen via konsumtionslån göder en hel industri – en symbios av utlånare och inkassobolag. De tjänar på att vi inte betalar direkt utan väntar och skjuter upp det där jobbiga. De tjänar på att vi inte klarar att betala. Eller glömmer det. Vilket är lätt hänt.

Därefter hjälper staten till att få in pengarna, i form av Kronofogden.

Standardbemötande från branschen brukar vara att det är den enskildes ansvar, så länge långivarna håller sig inom lagens råmärken. Jo, som enskild har man självfallet ett tungt ansvar. Men skulden faller även på dem som lånar ut, med aggressiv marknadsföring och otydlig information. Den faller tungt på dem som lockar med lån även till dem som har betalningsanmärkning. Den faller tungt på dem på har som affärsidé att människor inte betalar.

Mycket av det som sker idag är djupt osmakligt. Och lömskt.

Dessutom finns det en stor miljöaspekt att ha i åtanke. Att vi ständigt köper nya prylar för pengar vi inte har, det tär på resurserna och klimatet. Den sidan uppmärksammas alldeles för lite.

Överskuldsättning är ett mycket stort samhällsproblem som drabbat 100 000-tals människor. Till stor del orsakat av de företag som säljer på oss betalningslösningarna. Och som betyder att många människor, inte minst unga, kommer att få svårt att få lån, få bostad och i alltför många fall får sin framtid förstörd.

Till aktörerna räknas även jätten Klarna, som nu gör ett segertåg över världen. Flera stora utländska tidningar har intervjuat mig om vad vi tycker om den svenska uppstickaren – ur ett konsumentperspektiv. Det är en del, kan jag säga – otydlig information, faktura och delbetalning som förstahandsval med mera. Mot den bakgrunden känns det lite märkligt att dess grundare hyllas i affärspress och senast i SVT:s Carina Bergfeldt (som i övrigt är ett förträffligt program).

Mycket av Klarnas affärsidé framstår som bra och nästan lite hyggligt. Att gratis få vänta med betalningen i 14 eller 30 dagar – vad är problemet? Jo, att om man inte betalar då kan det bli svindyrt. Och fakturan är inte alltid helt enkel att hitta, där den ligger i inkorgen på ditt e-postkonto bland reklamen, eller på ”Mina sidor” som du inte visste att du hade.

Och det här med att samla alla dyra lån till ett bättre och billigare. (Vem har missat reklamen för Lendo eller Bynk ? Båda för övrigt ägda av mediajätten Schibsted…). Rena välgörenheten, eller? Tricket de använder är att sträcka ut krediten över tid så att den blir billigare per månad men dyrare totalt.

Steg för steg kommer politiken ikapp denna vilda och expanderande marknad. Ränte- och kostnadstaket för snabblån var ett sådant steg, som vi medverkade till. Regeln att direktbetalning ska vara förstahandsval vid e-handel är ett annat. En regel som företag bryter emot och som Konsumentombudsmannen nu granskar. Fler konkreta förslag finns i Sveriges Konsumenters ståndpunkt ”Konsumtionslån och överskuldsättning”. Kan kompletteras med att förbjuda att göra reklam för lån till människor med betalningsanmärkning, ett otyg som tyvärr lever kvar.