Bertoft:"Aptitlig meny från EU-kommissionen"

Ambitionsnivån för programmet är högt och närmast marinerat i miljötänk. Därmed inte sagt att det är utan brister. Problemen ligger framför allt i tidsplanen och risken att ambitiösa förslag vattnas ur när kanonerna börjar dundra från jordbruk, livsmedelsindustri och mindre miljöambitiösa medlemsländers regeringar.

”Gård till Gaffel” – eller ”Jord till bord” som vi brukar säga på svenska - är ett viktigt angreppssätt i ett EU som alltför länge ensidigt pratat ”gård” eller ”jord”. Vi från konsumentrörelsen har länge påtalat bristen på perspektiv från de som äter maten, från matbordet. Nu har det äntligen gett resultat.

Men enbart ett förändrat synsätt räcker inte. Politiken måste också lyckas med att genomföra det ambitiösa – och nödvändiga – målet att göra EU till en klimatneutral världsdel inom bara trettio år. ”Farm to Fork” är en central del av Kommissionens stora gröna plan, ”The Green Deal”.

Här finns en hel del uppseendeväckande (och glädjande) som aldrig hade passerat för säg tio år sedan. Som att det genomsnittliga intaget av rött kött i EU fortsätter att överskrida rekommendationerna och att ”En övergång till mer växtbaserad kost med mindre rött och bearbetat kött med mer frukt och grönsaker kommer inte bara att minska risken för livshotande sjukdomar utan även livsmedelssystemets miljöpåverkan.”

Farm to Fork finns på svenska och är en med EU-mått lättsam och tilltalande läsning.

Att det är allvar framgår av målen, som lyder: Hälften av alla kemiska bekämpningsmedel, av all antibiotika i jordbruket, av allt näringsläckage ska bort i EU, 20 procent av konstgödslet ska bort, 25 procent av odlingsmarken ska vara ekologisk. Det är lång väg dit och det är viktigt att coronakrisen också blir en möjlighet att förändra i grunden – när nu så stor del av samhället ska startas om (se tidigare bloggar, bland annat denna).

Farm to Fork kan också ses som ett exempel på den tilltagande debatten och ökande krav på att politiken måste sluta fega ur när det gäller vad vi äter. Två andra är dagens debattartikel i Dagens Nyheter av nio forskare: ”Om politikerna vågar kan de hjälpa oss att äta rätt”. Och Cancerfondens nya preventionsrapport om regleringar för att få bättre folkhälsa, genom bland annat läskskatt och reglering av reklam för ohälsosam mat.

Finns det då något dåligt med Farm to Fork? Jo, dels är åtgärderna spridda under lång tid. Ambition saknas för hur minskning av rött kött ska gå till. Och det finns inget tydligt fokus på transporter av mat och heller inte på hållbar odling av fisk. Varför inte?

Vidare finns det heller ingen ambition i strategin mot övervikt trots att problemen kostar astronomiska belopp för samhälle och individ. När nära hälften av alla européer är överviktiga eller feta (här hittar du senaste info från Eurostat) är det också viktigt att hälsan finns med. Det handlar om VILKEN mat vi äter – och därmed vilken mat som produceras. Hållbar och hälsosam mat måste bli tillgänglig för alla så att inte de fattigaste drabbas värst när maten oundvikligen kommer att bli dyrare. En konsekvens av att priset för lågpriset inte längre kommer att kunna faktureras till våra barnbarn utan ska betalas nu.

Sammantaget inger ändå EU-kommissionens Farm to Fork hopp. Men kommande år kommer att kräva massiva insatser av alla parter för att hela vårt system för livsmedel ska bli hållbart. Här har konsument- och miljörörelsen en viktig roll att se till att det händer saker ”på marken” och att förslagen inte fastnar i byråkrati eller sänks av lobbykanoner.