Bertoft: "Omstart mot det nya normala"

Just nu utkämpas en stor kraftmätning såväl nationellt som på EU-nivå om vilken omstart som behövs när coronakrisen lägger sig.

Bland de som vill att allt ska bli som förr hittar vi många företag och branscher som var en del av problemen genom att de hotade vår hälsa och miljö. En SAS-direktör pratar om att det kan ta ”ända till 2022 innan vi är tillbaka där vi var före krisen”.

I det extrema läge vi befinner oss i kan det kännas naturligt att se på tiden före krisen som ”det normala”. Men då, i den helt andra värld som rådde innan vi kunde stava till corona, var det många som påtalade att ”det normala” var en stor del av problemet. Det politiska lösningar som tagits fram handlade om mer cirkulär ekonomi, hållbar produktion av mat, mindre klimatutsläpp från transporter.

En rörelse var alltså redan på gång – mot en värld som på sikt skulle vara klimatneutral – och därmed bidra till att bromsa såväl havsnivåhöjningar, extrem hetta som massutrotning av arter. Inte minst EU:s ambitiösa ”Green Deal” och deras livsmedelspaket ”Farm to Fork” hade detta som mål och faktum var att ansenliga delar av näringslivet var med på tåget. I alla fall då.

Men när nu pandemin gjort att vi inte konsumerar i samma takt och handel och industri drabbats hårt, så talas det om omstart av ekonomin.  Tillbaka till det som var.

Argumenten är starkt – arbetstillfällen. Som om arbeten inte fanns i ett omställt samhälle.

I rask takt startas nu kommittéer för omstart, för att råda bot på vårt ekonomiska läge. Efter krisen ska regeringen starta sin kommission, men vi vet inte hur den kommer att se ut.

Här är det förstås avgörande att konsumentperspektivet finns med. Att det finns stöd för dem som råkar illa ut – överskuldsättning, aggressiv försäljning, försåtliga avtalsvillkor och lurendrejeri. Att utbudet i butiker och på nätet är hållbart och tillgängligt så att det blir lätt att välja rätt. Och svårt välja fel. Att det den ohållbara konsumtion vi hittills ägnat oss åt styrs om.

En av kommissionerna som är igång startades av Stockholms Handelskammare, med många namnkunniga personer. Tio punkter lanserades på DN Debatt. Nummer åtta lyder: När vi startar om produktionen bör den klara höga miljö- och klimatkrav. Hur ska det ske? Vilka investeringar i ny teknik bör göras? Hur ska konsumtionen vridas om? Med vilka styrmedel?

Det är mycket bra frågor. Det ska bli mycket intressant att följa resonemangen. Tyvärr noterar jag det svaga ordet ”bör” och befarar en risk att denna strävan underordnas starkare krafter.  

Men det finns motkrafter. Ett antal globala miljöorganisationer har till exempel samlats till ett upprop under rubriken ”Europas sista chans – starkare tillsammans för en grön omställning.” De vädjar om räddningspaket som inte går till de som skriver högst utan till en reell omställning, nu när vi har chansen.

För coronakrisen har visat att det går att ta krafttag – om man verkligen vill. Då vore det både farligt och korkat att återställa samhället till precis där vi var innan. Istället har vi nu århundradets chans att ge den omställningen en rejäl knuff framåt.

Mycket har redan sagts om de goda miljöeffekterna av som kommit av pandemin. Och om kopplingen mellan klimat- och coronakrisen som två symptom på samma sjukdom – ett sårbart samhälle och en ohållbar produktion och konsumtion.

Men mycket gäller också hälsa. En stor del av de riskfaktorer som Folkhälsomyndigheten listar är livsstilsrelaterade sjukdomar. Här finns möjligheter att minska smittorisker – och få en bättre allmän folkhälsa ”på köpet” vilket sparar miljarder och åter miljarder för samhället. Med ett sundare liv minskar vi alltså risken att få covid-19 – och sannolikt även kommande pandemier. Inte minst gäller det maten. Den ökande antibiotikaresistensen – en global fara det talas alltför lite om just nu – hänger också samman med vår livsföring och vår produktion av animalier.

Vi kan redan se att coronakrisen drabbat många människor ekonomiskt. Men jag tror också att krisen kan leda till förändrade livsval. Att vi äter hälsosammare och reflekterar mer om vad som är viktigt i livet, att vi slentrian-reser mindre och istället upptäcker människor, företeelser och resmål i vår närhet.

Men då behövs att politiken, näringslivet och vi medborgare vågar ta ett kliv framåt mot det ”nya normala” och hållbara sättet att leva. Det är den omstarten vi behöver. Här har konsumentrörelsen en viktig roll – nationellt, europeiskt, globalt. Vi har förankringen, perspektivet, kunskapen, idéerna och drivet.