Riksdagsseminarium: Konsumenträtt för alla – eller bara för några?

Riksdagsledamot Anna-Belle Strömberg (S) inledde med att konstatera att alla inte kan ta tillvara sina konsumenträttigheter:

– Det handlar om tillgänglighet, kunskap, rättvisa och demokrati. För att alla ska kunna ta del av sina konsumenträttigheter måste vi arbeta tillsammans. Politiker kan erbjuda samverkan genom den här typen av seminarier för att få del av viktig information på ett lättfattligt och interaktivt sätt, sa hon och uppmanade publiken att kontakta och mejla politiker med tankar och förslag de har. Det är uppskattat och angeläget att få kunskap direkt från verkligheten.

Bemötande och tydlighet är A och O

Cecilia Backentorn, projektledare för arvsfondsprojektet Konsumenträtt för alla, tackade för möjligheten och riktade även ett tack till Arvsfonden som också var med på plats för att de gör arbetet möjligt. Efter en kort förklaring om syftet med rapporten gjordes några nedslag i resultaten som framkommit:

• Bland intervjuade konsumenter med funktionsnedsättning var det viktigaste bemötande och att få tydlig information om vilka rättigheter man har och hur man kan få hjälp. En majoritet av de tillfrågade känner inte till vad en konsumentvägledare kan hjälpa till med och vill veta mer. Bemötande handlar om att som kund känna sig sedd och lyssnad på, att vägledaren tar sig tid och tar konsumenten på allvar samt förklarar på ett sätt så man förstår.
  
  
• Av de intervjuade konsumentvägledarna svarar 50 procent att de aldrig fått någon utbildning i tillgänglighet och bemötande. 70 procent svarar att de aldrig eller sällan frågar den som söker stöd om hen har rätt förutsaättningar att ta till sig informationen man ger, eller om hen behöver någon form av anpassningar.
  
  
• En lika stor andel konsumentvägledare efterfrågar utbildning, tips och checklistor om tillgänglighet, erfarenhetsutbyten och en bemötandeguide.

Cecilia gav även exempel på några konkreta konsumentproblem från Sveriges Konsumenters vägledning kopplade till personer med olika funktionsnedsättningar.

Stor igenkänning i problematiken

Johanna Hållén, generalsekreterare för Sveriges Konsumenter presenterade samtalspanelen: Nicklas Mårtensson från Funktionsrätt Sverige, Anna Sjöblom ordförande för Konsumentvägledarnas förening, Larry Söder (KD) riksdagsledamot i civilutskottet, Gustaf Lantz (S) också riksdagsledamot i civilutskottet.

Johanna inledde med en fråga till publiken: ”Hur många av er känner igen er i den bild som Cecilia beskrivit?” Hälften upp handen.

Sedan fick Nicklas Mårtensson en fråga om vilka möjligheter Funktionsrätt Sveriges medlemmar har att till sig sina konsumenträttigheter?

– En sak är tillgänglighet, att man kan tillgodgöra sig information, vilka krav och skyldigheter och rättigheter man har. Ett exempel är mobiltelefoner som man inte har tänkt köpa men köper ändå. Det handlar både om vilka rättigheter man har och vilka skyldigheter – och hur man ska kunna navigera i den här djungeln. Man ska kunna nå vägledningen via kommunens växel, man måste kunna ringa och komma fram. Man ska också kunna klaga på om man blir illa bemött eller lurad.

Vill se ny oberoende myndighet

Nicklas kom med ett helt nytt förslag: en obereoende myndighet som ska ha till uppgift att samla in och ta vidare klagomål av den här typen, när man blir illa bemött som konsument och bristen på tillgänglighet är uppenbar. Nicklas lyfte också att en av de saker som kom fram i rapporten är att konsumenter med funktionsnedsättning inte  känner till vilka rättigheter som man har.

– Inom funktionshinderörrelsen säger vi att ”Lika är inte rättvist!”. Alla behöver kunna tillgodogöra sig information på det sätt som var och en behöver: uppläst, en film som beskriver frågan, få prata med ngåon som tar sig lite längre tid. Cecilia sa det så bra – att det finns ingen typisk konsument – det finns en mångfald av konsumenter och det här har våra myndigheter som krav att kunna möta redan nu.

Så vem har ansvaret?

–  Vi sitter här i riksdagen nu, hos dem som stiftar lagarna. Ska det verkligen vara så att vi har helt olika premisser beroende på var vi bor i Sverige och om vi har en funktionsnedsättning? Det är inte rimligt. Ta bort de regionala skillnaderna – i dag har man rätt (till konsumentvägledning, reds. anm.) på vissa ställen och på vissa inte alls. Det måste kunna jämnas ut och skapas mer snarlika möjligheter för alla konsumenter, menar Nicklas.

Kommunerna måste utbilda

Johanna gick vidare till Anna Sjöblom, ordförande för den organisation som samlar konsumentvägledare. Johanna undrade om den bild som framkom i rapporten – att 50 procent av vägledarna aldrig fått någon som helst utbildning och att de inte vet hur de ska bemöta personer med funktionsnedsättning – stämmer överens med hennes erfarenheter.

– Ja, den bilden stämmer. Jag är övertygad om att konsumentvägledare gör sitt bästa för att möta konsumenter med olika behov. Men här är det arbetsgivarna som har ett stort ansvar och de behöver satsa på utbildning. Tyvärr är det inte obligatoriskt att ha konsumentvägledning för kommunera och då kanske man inte väljer på att utbilda sina medarbetare. Det är mycket olyckligt och drabbar i slutänden konsumenterna, säger Anna.

Bara 144 av 290 kommuner erbjuder i dag kommunal konsumentvägledning. Vad kräver ni av kommunerna för att vidareutbildning ska komma till stånd?

–  Vi kommer att gå ut till våra medlemmar och uppmana dem att de kräver utbildning av sina arbetsgivare. En förutsättning är att man som vägledare jobbar heltid med de här frågorna för att kunna jobba kvalitativt. Om man ska kunna ge den här tiden som konsumenterna behöver och vill ha och jobba på ett bra sätt, så måste en vägledare kunna jobba heltid. Om man är en liten kommun och inte anser sig ha råd finns ju andra vägar. Kommuner kan gå samman och köpa och sälja hjälp av varandra.

"Högt på dagordningen"

Gustav Lantz, S, fick frågan om konsumentvägledningen och tillgängligheten står på hans politiska agenda och Gustav svarade att alla ledamöter kommer till riksdagen med en ryggsäck med erfarenheter.

– Min ryggsäck kommer fylld från Hyresgästföreningen. I egenskap av jurist på Hyresgästföreningen kom jag i kontakt med många som blivit uppsagda, bland annat personer med funktionsnedsättning. Många har svårigheter att förstå vad som förväntats av en och vilka som är ens rättigheter. Jag har fått känna på oförmågan och frustrationen när man som tjänsteman inte kan hjälpa. Jag minns också ett avgörande samtal med en domare i hyresnämnden, som hade en son som hade autism. Kollegor bedömde trovärdighet av personer som skulle utfrågas utifrån om personen tittade en i ögonen. Den som känner till något om autism vet att det inte går. Det har inget med troväridghet utan funktioner att göra. Så – det går att jobba med att öka kunskap här och det är ett gemensamt ansvar.

Samma fråga som Gustav fick gick även till Larry Söder, KD, som representerar regeringen.

– Människors möjlighet att vara en del i samhället och få sina rättigheter och skyldigheter står högt på dagordningen för alla partier. Det finns otaliga exepmel på människor som kommer fel i samhället för att man inte förstår. Och det kan vara både enklare eller svårare ibland att åtgärda. En åtgärd kanske inte är bra för en annan och där behöver vi få ramen att bli större så att alla blir inkluderade. Jag tror att man måste jobba på många olika fronter. Det finns på regeringens dagordning utifrån den budget som finns på bordet. Men det är många olika saker som behöver vägas in och det är svårt att få med allt. Att alla ska få sina rättigheter tillgodosedda ligger högt på dagordningen. Det är lätt att kräva men svårt att åtgärda. Dock lättare att kräva i opposition än när man sitter i regeringen.

Hur gör ökat anslag bäst nytta?

I budgetpropositionen för 2026 finns ett ökat anslag till Konsumentverket för att förstärka konsumentvägledningen. Anslaget kommer först 2027 men det är en ökning med 4,2 miljoner i förstärkning. Johanna bad Nicklas ge ett medskick till regeringen – vad vill du se att man gör med de här pengarna?

– 80 miljarder kronor är mycket mer i budgeten än vad vi brukar ha. Då tänker jag att konsumentfrågor är så viktiga och att de är exempel på satsningar som ger utdelning och fungerar. Vi har ett tillgänglighetsdirektiv som gick igenom vid midsommar. Det finns många områden där det inte fungerar, som till exempel webbhandel. Vilka rättigheter har man egentligen och hur lätt är det att beställa på nätet och få ett kvitto? Vissa saker kan vi se som skulle vara lätta att förbättra. Det finns andra områden också. Sveriges Konsumenter hade ett snarlikt seminarium tidigare i år om hur lätt (eller svårt) det är att ta sig ur abonnemang. Något skräckexempel visade att det kan vara upp till 14 olika klick. Så hur kan jag snabbt komma ur ett abonnemang? Just den här typen av frågor är det viktigt att vi konsumenter har tydlig information om och att vi får insyn i våra rättigheter. Jag vill återigen trycka på vikten av en myndighet som man kan vända sig till för att klaga om man tycker att man inte fått rätt. Det är inte bara en som hör av sig, utan många som upplever att man inte blir bra behandlad.

Nicklas jämför med skolinspektionen dit man kan höra av sig angående kränkningar i skolan som sedan gör en individuell koll och en tematisk granskning. Något liknande borde inrättas för tillgänglighetsfrågorna för konsumenter.

Abonnemang utreds

Johanna förde över frågan till Larry Söder – hur reagerar han på förslaget om en ny myndighet?

– Intressant, men vi har ju ARN (Allmänna reklamationsnämnden reds. anm.). Det är något sådant ni tänker er om man känner sig kränkt? Att det ska vara lika lätt att säga upp som att teckna abonnemang är något som regeringen arbetar med. Vi har tillsatt en utredning gällande svårigheter ta sig ur avtal så det finns de som håller på med den här frågan nu. Om jag kan få ett abonnemang på webben med bara tre klick, så ska du också kunna säga upp det lika lätt. Där tror jag inte att det är någon politisk skillnad i riksdagen. Sedan vill jag säga att det finns lite styrsel på vad de 4,2 miljoner kronorna ska användas till.

Anna Sjöblom fick också uppmaningen att ge ett medskick till politikerna.

– Vi blev väldigt glada när regeringen gav i uppdrag till Konsumentverket att göra den rapport som kom i mars. ”Konsumentstöd med utmaningar” hette den. Den visar att en tredjedel av de konsumenter som söker hjälp inte får den hjälp som de har behov av. Det är ett så kallat fördjupat behov. Det är det som den kommunala vägledningen kan ge: vi kan ta kontakt med företag, hjälpa till att reda i avtal och även hjälpa till med en ansökan till ARN. Vi ser ju också att konsumenten inte alltid har rätt och kan förmedla både rättigheter och skyldigheter.

Rådgivningen lönar sig

Anna lyfte också att konsumentvägledarnas uppdrag är brett.

– Vi arbetar för en fungerande marknad, vi har föreläsningar, jobbar förebyggande i skolor och olika organisationer och för utsatta och svagare konsumentgrupper. Om vi får möjlighet att arbeta för en fungerande marknad och ett förebyggande arbete riktat mot konsumenter leder det i större utsträckning till bra köpbeslut. Det förebyggande arbetat är oerhört viktigt för att skapa starka konsumenter. När man kommer till vägledningen har något redan gått fel. Förslaget som ligger nu är att ge mer pengar till Konsumentverket, kanske ge deras vägledning utökade öppettider, men man löser inte grundproblemet: att en tredjedel inte kan få hjälp för att de behöver fördjupad rådgivning. Det är inte Konsumentverket som behöver mer pengar, det är den kommunala vägledningen som skulle behöva ett ekonomiskt stöd. Och det skulle kunna ske genom obligatorium eller på till exempel genom den typen av stöd och bidrag som energirådgivningen har.

Anna berättade att Konsumentvägledarnas förening räknat ut vad det skulle kosta att tillsätta konsumentvägledning i hela landet: 67 miljoner kronor. Vilket ska ställas mot de 40 miljarder årligen som Konsumentverket uppskattar konsumentskadan till.

– Så vad vi kan göra för konsumenterna och vilka pengar vi kan rädda överväger vida vad det kostar.

Konsumentverkets rådgivning prioriteras

Gustaf fick frågan om vad han skulle göra om han var med och bestämde hur pengarna ska fördelas.

–  Jag skulle hålla in intensiv kontakt med Niklas och Anna här. Man kan inte utgå från att politiker vet bäst själva. Vi har hört i dag att inte finns konsumentvägledning över hela landet. I förra budgetmotionen ville vi satsa 85 miljoner för att ha det i hela landet. Som Niklas säger – det ska inte bero på var i landet du bor. När du har funktionsnedsättningar ska det inte vara ett hinder. De här frågorna måste göra avtryck i budgeten. Jag skulle fortsätta för partiets linje och jag skulle lyssna och ha många samtal med de som har kunskap.

Nu fick Larry äntligen chansen att berätta vad pengarna faktiskt ska användas till.

– Om vi börjar med pengarna, det är tillgängligheten på Konsumentverkets vägledning som ska öka. Samtidigt lägger man pengar på digitala infrastrukturen för att öka den digitala inkluderingen. Vi är i en digitalisering som ökar allt mer både inom och mellan myndigheter och det arbetet behöver fortsätta, sa Larry och fortsatte:

– Förra mandatperioden sa KD ja till att öka antalet konsumentvägledare genom riktat bidrag som håller över tid. Men det är enklare att prioritera medel till våra myndigheter, och svårare till kommunerna, då ska det vara ett riktade anslag. Men jag håller med, det är lokal vägledning med möjlighet för personliga möten och att träffa någon man kan tala med, som är enklaste sättet för personer med funktionsnedättning att få hjälp. Här får man hitta någon väg framåt. Vi har fortfarande uppfattningen att de lokala konsumentvägledarna är viktiga, men det ligger inte i budgeten fram till 2028. Nu är det annat som måste prioriteras som försvar och säkerhet.

Olösta problem blir dyra i slutändan

Nicklas kommenterade Larrys inlägg:

– Vi vet att det är lättare att regera via myndigheterna, så min idé är ganska bra! En rättighet att klaga – då blir det lättare att styra. Vi har en finansminister som inte gärna riktar bidrag till kommunerna. Så finns andra sätt att räkna hem det? Vad är kostnaden på andra sidan när vi blir drabbade? Konsekvenserna blir att vi kanske inte kan jobba lika mycket, det blir psykisk ohälsa och annat. Kostnader som vi kan spara in på genom att stötta den enskilda konsumenten. Så det mycket som är vunnet med vägledning och konkret stöd. Konsumentskadan är mycket mer än bara den direkt ekonomiska skadan utan också ohälsa, sjukdom och sjukskrivningar. Det är både en skada för konsument och för samhället.

Gustav fyllde i:
– Det finns en anledning till att alla vill veta vad Mikael Damberg ska säga om detta. Konsumentfrågorna är ändå en prioritering som syns när man satsar på det. Jag fick ett medskick från Sanne Lennström, en kollega som brinner för konsumenträtt. Hon säger att man inte bara kan tala om att spara pengar – det går inte att bara se detta som en kostnad. Ohälsa kostar, det kostar att handlägga ärenden i tingsrätten och andra kostnader för personligt lidande osv. Det är väl investerade pengar även ur ett kostnadsperspektiv att lyfta fram konsumentfrågorna. Och många i de här grupperna kanske inte har en funktionsnedsättning hela livet utan bara tillfälligt. Det är väldigt viktiga frågor som inte uppmärksammas tillräckligt mycket.

Anna konstaterade att politiker ofta är överens om att kommunal konsumentvägledning är viktig. Men det har visat sig vara vädligt svårt att komma till beslut.

– Nu vill vi att de kommer till beslut! En enda överskuldsatt person kostar 650 000 kronor enligt beräkningar. En konsumentvägledare kostar cirka 750 000 kronor. Det räcker alltså att vi ”räddar” en person för att hämta hem kostnaden för konsumentvägledaren – och det gör vi! Vi stoppar ju ofta kostnaderna innan det leder till överskuldsättning och kontakter med budget och skuldrådgivare. Konsumentvägledare minskar och stoppar skadorna och kostnaderna.

Fråga från publiken

Konsumenternas bankbyrå: Vi ser flera ärenden där konsumenter har svårt för man står utan bank-ID och/ eller bankkonto. Finansiell exkludering kallas det och är vanligare än man tror i vissa grupper. Hur ser ni på det och vad ska man göra?

Nicklas: Vi hänvisar ofta till er webbplats. Vi pratar ofta om att allt blivit enklare med Bank-ID, men då pratar vi om 80/20-samhället. Det blir ett digitalt utanförskap som konsekvens, alla är inte med i detta. Kanske inte handlar om att jag att jag saknar bank-ID, utan att jag inte har förtrogenhet. Där måste vi vara med och stötta. Våra målgrupper har verkligen blivit föremål för och utsatta för kriminella syften.

Larry Söder fick slutligen avsluta seminariet och tackade Anna-Belle för samarbetet och deltagarna i panelen:
– Intresset för seminariet visar att konsumentfrågor måste diskuteras mycket mycket mer – och inte bara i civilutskottet. Sådana här seminarier påvisar de svarta fläckar som måste överbryggas i politiken. Jag tycker att det är bra att vi är flera som hjälps åt. Seminarier hjälper oss politiker att få mer information på ett enkelt sätt. Så det har varit mycket givande att göra det här tillsammans och vi ser fram emot fler tillfällen!