Bertoft: "Digitaliseringens två kärnfrågor behöver få svar"

Pandemin har fått fler att använda internet. Inte minst de äldre. I den mån man kan tala om uppsidor på pandemin så är detta en sådan, att mognaden och användningen har ökat.

Detta och många andra resultat presenteras idag i den stora undersökningen ”Svenskarna och Internet” som har gjorts av Internetstiftelsen under många år.

Rapporten är sprängfylld med statistik om unga och gamla, sociala medier, e-handel, vårdtjänster, distansarbete, bedrägerier och mycket annat.

Tendensen är tydlig, fler och fler använder internet mer och mer. I år är det pensionärerna som tagit ett rejält skutt upp i statistiken, härtill ”tvingade” av att barnbarn, butiker och föreningsliv enbart går att nå via datorskärmen.

Utvecklingen innehåller förstås många glädjeämnen. Svenskarna är väldigt mogna och moderna. Men det ställer också två frågor på sin spets: Inkluderingen och Säkerheten.

Säkerheten först. Vi blir allt mer beroende av att internet fungerar. Men vi blir också allt mer sårbara när nätet går ner eller utsätts för en attack. Viktiga personer nås inte, betalningar går inte att göra, mat kan inte beställas. Driftsäkerheten och beredskapen blir bokstavligen livsviktiga och reservlösningar måste ändå finnas. Som till exempel kontanter – och en beredskap att ta emot dem (även om kontanter förstås ska fungera även utan en kris).

Även om många av oss är trötta på att mötas på zoom och teams är det praktiskt. Vi kommer att fortsätta att ha möten online; att återgå till hur det var förr är ingen alternativ. Och många vill fortsätta att jobba hemma. Men vad händer när vi inte längre möts fysiskt och det inte fungerar? Ett exempel på det fick jag igår, när Google hade stora svårigheter att hålla igång Skype och andra tjänster. Ett möte som jag var inkopplad på med konsumentminister Lena Micko blev en väldigt hackig historia. Ingen katastrof, men vi fick en påminnelse om sårbarheten.

När vi ”lever” på internet måste vi kunna lita på att det fungerar. Dessutom måste vi kunna lita på att vi inte blir vilseledda eller lurade på vad som händer med det vi säger och gör.

Tillgängligheten. Även om internet används av 90 procent eller mer finns det alltid en liten del som inte är med. Det kan vara ”äldre äldre”, funktionshindrade, utlandsfödda eller människor i glesbygd. Och för dem blir det allt svårare i och med att alternativen till internet försvinner. Alla har inte en smartphone, alla använder inte swish. Vi får inte glömma det.

Det handlar inte om att vara negativ till teknisk utveckling. Men vi kan inte marginalisera människor.

Användningen av digitalt bank-id har ökat från 80 till 86 procent – bland pensionärerna. Bravo! Men det är 14 procent som inte gör det och det blir allt svårare att vara medborgare när det förutsätts att man kan legitimera sig med en app och en kod på en smartphone. Swish har gått upp från 68 till 77 procent bland pensionärerna. Samma sak där.

Sex av tio som är 76 år eller äldre har e-handlat under pandemin. Fantastiskt! Men 40 procent har alltså inte gjort det. Hur ser förutsättningarna ut för dem? Nära sju av tio som är 76 år eller äldre har nyttjat någon e-vårdtjänst under pandemin. Det är höga siffror, men vi måste också konstatera att det är en fjärdedel av de äldre som inte använt e-vård. Och hur går det för dem – både på kort och lång sikt?