UPPDATERING 020512

Strax efter att jag publicerat inlägget här nedan hör Sydsvenskans chefredaktör av sig och undrar om jag verkligen gått in på rätt ställe på webben. Och med hans tips hittar jag äntligen rätt knapp att trycka på. Slutet gott, allting gott – för mig i alla fall.

Chefredaktören lovade förbättringar och min förhoppning är att tidningen gör en ordentlig genomlysning av hur man kan göra det lättare för sina kunder att enkelt avsluta sin prenumeration. Då slipper fler konsumenter uppleva det som jag skrev om nedan: att det känns som om tidningen medvetet ser till att det är svårt att avsluta sin prenumeration. Alla konsumenter har ju trots allt inte samma chans att få hjälp genom att blogga och twittra om sina vardagliga äventyr som jag. 

/ Jan Bertoft

Möjligen läste jag inte det finstilta väl nog för vad händer? Jo, en månad senare kommer en faktura för betalning av nästa period. (Se bild ovan.) Från Klarna, naturligtvis, som jag inte hade en aning om att jag gjorde affärer med.

Noterar att både fakturanumret och ordernumret är ovanligt långt. Ordernumret dessutom en blandning av bokstäver och siffror, inalles 22 tecken. Man kan ju fråga sig varför det behövs Pentagon-klass på en vanlig månadsprenumeration. Konspirationsteoretikern inom mig vaknar upp: är det här bara för att man hellre ska betala 99 kronor än att hålla koll på och återge denna monsterkod?

På fakturan finns inget telefonnummer, alltså går jag in på Sydsvenskans hemsida. (Hur gör de som inte har internet?) Där finns ingen knapp om uppsägning eller avbeställning. Jag kollar FAQ - ett 70-tal olika frågor om allt från uppehåll i prenumeration till GDPR. Ingenting om att avsluta sin prenumeration. Att söka på ”Uppsägning” ger heller inga resultat.

Jag klickar då på ”Kontakta oss”. Äntligen – ett e-postformulär! Men i rullisten om typ av ärenden finns heller ingenting om att avsluta. Inte ens en övrigt-kategori. Vid det här laget är jag övertygad – det här är varken inkompetens eller slarv – tidningen vill göra det så krångligt det någonsin går att avsluta prenumerationen.

Till slut hittar jag. Med små bokstäver står det: "Observera att uppsägning av prenumeration endast kan ske via telefon, se telefonnummer nedan”. När jag ringer är det omedelbart en lång hänvisning till webben, sedan flerval, sedan en vänlig röst som ber mig vara med i en kundundersökning och till sist, ”Tack för att du ringt. Vi har många som ringer just nu…”

Jag ger upp och lägger på. Mitt liv är för kort för att ägna längre tid åt att leka detektiv och försöka överlista HD/Sydsvenskans taktik. Det ska bli ett sant nöje att svara på den där kundundersökningen. Tyvärr är jag tveksam till om det hjälper. Och det gör att mitt förtroende för HD/Sydsvenskan nu är nere på noll. Minst. 

Är det verkligen så här ledningen för HD/Sydsvenskan vill skaffa sig nya kunder? Genom att locka in dem i en prenumeration som det i det närmaste är omöjligt att ta sig ur? Media arbetar i en förtroendebransch, och det gäller inte bara vad som står i tidningen utan också hur man hanterar oss läsare.

Möjligen har de stått under inflytande av någon konsult, men det är i alla händelser oansvarigt och ohederligt. Och jag skulle säga, i längden även olönsamt för det egna företaget. Det kommer ge en boomerang-effekt förr eller senare. Tyvärr. För själva tidningarna är det ju inget fel på.

Som gammal journalist är jag den förste att medge att medier behövs, inte minst i dessa tider av kris, auktoritära tendenser och fake news. Jag välkomnar också dagens krispaket. Men det ursäktar inte simpla knep som dessa. Det är att mjölka konsumenter på mer pengar än man tänkt spendera och är inte rent spel. Och säkert är inte HD/Sydsvenskan den enda tidningen som beter sig så här uselt mot sina kunder.

Såg för övrigt att Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter i en debattartikel i Ny Teknik nu gjort gemensam sak med telefonförsäljarbranschen(!) för slippa stärkt konsumentskydd. De hänvisar till att försäljning sker via telefon nu när personliga möten ska undvikas och att ”det leder till att nya jobb skapas och jobb som telefonförsäljare erbjuds till friställda från exempelvis hotell och restaurang". Ett fett bete åt politikerna från lobbyn som vill försvaga reglerna för telefonförsäljning. Självklart är det viktigt att hålla nere arbetslösheten men inte på bekostnad av konsumentskyddet. Vi vet att människor avskyr att bli störda av telefonförsäljare och att många blir omkull-pratade och rent av lurade. Konsumenternas bästa måste gå först.