Bertoft om Årets matbluff: Varför blir det inte bättre?

Det är sååå tröttsamt. År efter år drar tävlingen Årets matbluff fram den ena lumpna bluffen efter den andra, som livsmedelshandel och producenter borde skämmas för (och i vissa fall gör det).

Det handlar inte om enstaka olycksfall i arbetet. Det handlar om systematiska försök att lura oss konsumenter. Alla. Varje dag. Av rader av stora, respekterade livsmedelsföretag.

Jag har varit med i juryn i tio år och tyvärr måste jag konstatera att årets startfält på Äkta vara var OVANLIGT bedrövligt. Det är inte svårt att hitta dåliga exempel. Kandidaterna väller in…

Om detta pratade jag i Studio Ett.

Vinnare var alltså Coops Kalvfond. Man kan vara upprörd över att fonder (inte bara Coops) regelmässigt är fuskverk, med en mixtur av tillsatser, knappt nåt kött. Allt annat än ett traditionellt avkok av ben och kött.

Men jag väljer att vara mest upprörd över helheten, att det inte blir bättre.

De företag som blir uppmärksammade är ganska snabba att ta bort, städa, göra om. Så också i år. Skammen räcker.

Just där.

Men vad spelar det för roll när nya produkter kommer hela tiden. Bombmattor av fusk väller in i butikerna, med simpla trix, glidningar på sanningen, falska namn, valser om ”hembakat”, ”traditionella recept” etc.

Slutsatsen blir: Branschen är helt inte kapabel att frivilligt städa bort fusket.

Varför lär sig inte producenter och handel? Varför skärper de sig inte? Varför bara fortsätter det bara?

Svar 1: Riskerna är för små, det är bara några få bluffprodukter som lyfts fram i ljuset och Årets matbluff tonar ut. Det är för lönsamt att fuska. Några straff delas knappt ut, så det som kan hända är några veckor vid skampålen. Delvis är det ett underbetyg till Livsmedelsverket, men det är också politikerna som måste se till att det finns resurser och

Svar 2: Signaler från oss kunder är inte starka nog. Vi upprörs av Årets Matbluff – men orkar inte vara detektiver hela tider i en slitsam vardag. Det handlar om att lusläsa pyttesmå bokstäver i ofta halvbra belysning i stress, jämföra. Att vara en ”professionell” konsument kan lätt bli ett heltidsjobb, med tanke på allt vi måste undersöka och jämföra, alla fällor vi måste väja undan för.

Det här är en viktigare fråga än om några gram eller procent hit eller dit. Det handlar om mat, som vi alla måste köpa och äta, som ligger oss varmt om hjärtat. Det handlar om att vi måste kunna väga pris mot kvalitet. Det handlar om kravet på sanning (att man ens ska behöva nämna det). Och att förtroende behöver förtjänas.

Det upprörande är att bluffandet är systematiskt och att företagen inte skärper sig. Årets Matbluff har en viktig funktion. Men framför allt visar denna anti-tävling att företagen inte klarar av det här själva. Det krävs politik.

Reglerna behöver skärpas. Ansvarig myndighet måste få möjlighet att slå till. Med tuffare straff. Nu är det tyvärr i princip riskfritt att fuska.

En livsmedelsstrategi väntas från landsbygdsminister Peter Kullgren inom kort. Ansatsen är tydlig, att stärka den svenska livsmedelsproduktionen, både bönderna och industrin. Men ministern måste också kunna ta industrin i örat, inte bara vara stryka medhårs.