Efter ett tumultartat år för konsumenterna står vi inför ett ödesår – på flera sätt.

Vi har historiskt stora utmaningar för konsumenterna: kostnadsökningar, bedrägerier, överskuldsättning, osäkerhet om energin och omställning till hållbar konsumtion. Plus nya frågor om vad artificiell intelligens och allt mäktigare bigtech-bolag skapar för värld för oss konsumenter.

Vi har ett EU-val som väntar i juni. Nästan all konsumentlagstiftning härrör från Bryssel, liksom regler för livsmedel, integritet, kemikalier, miljö och annat som berör oss i vardagen. Hittills har konsumenternas ställning på många sätt stärkts, tack vare EU. I dag ser vi hur mäktiga företagsintressen försöker bromsa eller skjuta upp viktiga reformer – ofta med hänvisning till att konsumenterna har det tufft.

Här har konsumentrörelsen en unik och viktig roll att se till att förändringar och omställningar blir rättvisa. Alltså att de fungerar för alla konsumenter. ”Utan en rättvis omställning blir det ingen omställning”, som tidigare viceordförande i EU-Kommissionen, Frans Timmermans, en gång sa.

Vilken majoritet som sitter i EU-parlamentet och vilken ny kommission vi kommer att få efter valet blir avgörande för konsumenternas ställning och möjligheter att göra medvetna val i framtiden. Vilket vi påpekat i brev till både svenska partiledare och Europaparlamentariker.

Med dessa – och många fler – utmaningar väljer regeringen ändå att fasa ut stödet till konsumentorganisationerna. Under mina snart tjugo år som företrädare för landets konsumenter har jag mött mycket motstånd, tagit hårda debatter och ställts inför många märkliga beslut. Men det mesta överträffas av den kalldusch som kom den 20 september när budgetpropositionen visade att det begränsade, statliga stöd som funnits under alla regeringar sedan 90-talet ska skrotas helt. Utan ordentlig analys, utan debatt, utan förvarning. Grunderna är fortfarande oklara. Och regeringen riskerar att gå till historien som den som la ner den svenska konsumentrörelsen. Våra kollegor i EU tror inte sina öron.

Jag ska inte upprepa alla de argument som finns för att ha en stark konsumentröst. För den som inte hört oss finns det gott om artiklar och fakta på vår webb, inklusive min blogg när beskedet kom.

Enda förklaringen som regeringen gett är att ARN, Allmänna reklamationsnämnden, behöver mer pengar. ARN är en viktig instans för alla som drabbats av klåpare och skurkar i företagsvärlden. Bland annat när det gäller de ökande bankbedrägerierna, liksom hantverkare, bilverkstäder, resebolag som inte sköter sig. Men det får inte bli en ensidig satsning där, som dränerar det förebyggande arbete (som sparar samhällsresurser, mänskligt lidande och därtill ger mycket konsumentpolitik för pengarna).

Så vi går mot ett ödesår – för världen och för oss som konsumenter. Alla goda krafter behövs. Inte minst nu. När mörkret sänker sig vill vi på Sveriges Konsumenter fortsätta stå på din sida. Envist och entydigt. Det kommer att behövas.

Detta är min sista nyårsbetraktelse som generalsekreterare. Föga anade jag 2004 när jag klev in på (det då ganska lilla) kontoret att det skulle bli en livsuppgift. Under våren kommer jag att avlösas av en mycket kompetent efterträdare.

Det har varit ett drömjobb. Jag kommer att fortsätta att vara konsumentföreträdare på den här posten ett par månader till och säkert ryta till i olika frågor. Sedan går jag över i en ny, aktiv period av livet.

Vi ses. GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR