Bilar har alltid lett till stora problem för konsumenterna. En stor, dyr komplicerad grunka med tiotusen delar där mycket kan krångla – och inte sällan gör det. Vems fel var det? Tvisterna när en vanlig enkel människa köper en bil kan handla om själva köpet (”visste inte att jag köpte en rishög”) eller om reparationerna (”men felet är ju kvar!”).

”Bilhandlare” kan ibland användas som tillmäle om någon som inte har riktigt rent mjöl i påsen.

Tekniken har inte gjort det lättare att vara kunnig och kritisk konsument. Att ”lyfta på locket” var enklare förr, när bilen var hundra procent mekanik. Nu härskar datorerna i de flesta nya bilar, inte lika lätta att felsöka för vanliga köpare.

Under de decennier jag varit i konsumentsvängen har ”motor” varit en oförbätterlig klagomålsklass i en egen division som möjligen kan mäta sig med rese- eller hantverkskrångel. Liksom en tung del av alla ärenden som hanteras av Allmänna reklamationsnämnden, ARN.

Tyvärr ökar problemen, vilket visas av den senaste Svarta listan från Råd & Rön, som bygger på ARN:s avgöranden.

Orsakerna är många – en är nya firmor med glassig hemsida och bilintresserade säljare som enda tillgång. Kunskaperna om konsumenträtt är ”extremt dåliga", enligt en branschjurist. Motorbranschen har alltid haft en stor del ”skuttföretag” (som lägger ner företaget, startar om under nytt namn och så vidare) som struntar i branschriktlinjer och/eller slarvar, fuskar eller glömmer. Sverige har en hög tro på entreprenörskap utan förprövning och tyvärr får vi konsumenter ofta betala priset.

Andra skäl till alla klagomål är att kostnaden för många leasingavtal har chockhöjts. Och fler tvister lär det bli i framtiden när nu konsumenträtten stärkt (mycket tack vare insatser från Sveriges Konsumenter).

Så vad gör vi åt eländet?

Branschorganisationerna inser sitt dåliga rykte och har som regel att utesluta dem som inte följer ARN:s beslut. Gott så, men stora delar av branschen är inte organiserade och det är dryga åttio av dessa som figurerar på nya Svarta listan. Och då ska man veta att de flesta tvister inte ens kommer till ARN.

Vissa saker har gjorts, som införande av varudeklaration. Men eftersom problemen bara fortsätter och så många struntar i ARN:s beslut kan jag inte komma till någon annan slutsats än att det ska finnas någon form av licens. Alltså ett tillstånd att sälja bilar, ungefär som det finns i Norge. Den som säljer mediciner, tobak, krogsprit, krediter, skjutvapen – alla behöver ha licens.

Offren i dagens system med en kombination av komplexa produkter och många lycksökare – det är vanliga människor, ofta med ont om pengar. Dags att skruva åt kranen.

Branschen vill införa ett frivilligt licenssystem, men frågan är om det räcker. Det ger ändå svängrum åt de där bildiggarna med snygga hemsidor som har noll kunskap om konsumentjuridiken.

Förutom att beklaga utvecklingen ska den också bli intressant att följa den, nu med förstärkt konsumenträtt. Det ska också bli intressant att se vad elbilsboomen innebär. Elmotorer är betydligt enklare än fossilmotorer, men å andra sidan är bilarna mer datoriserade. Själv har jag elbil och kan säga att reparationsnotorna – om än sällsynta – kan göra en gråhårig. Här finns en hel del utmaningar för att konsumenterna ska känna sig trygga.