Nej. Vi har inför årets val inte prioriterat att ta fram egna program på särskilt många områden. Vi har i stället arbetat med gemensamma program med S och V. Det blir med nödvändighet ett färre antal områden. Till grund för vårt arbete i konsumentfrågor ligger de ställningstaganden vi gjort tidigare.
Ja. Kunskaper om t.ex. matlagning, reklamens påverkan, konsumtionens betydelse i klimatarbetet liksom skuldsättningsfällor är exempel på områden vi anser viktiga.
Vi gör en storsatsning på frågan om den i alla avseenden goda maten. Vi driver djurskyddsfrågor (drev igenom Djurskyddsmyndigheten, har under mandatperioden motionerat om mer pengar till djurskydd m.m.). Vi driver frågor om livsmedelsmärkning både på EU-nivå och nationellt. Konsumenter ska ha fullständig information om var och hur livsmedlen har producerats. Vi har stött bidrag till rättvisemärkning och driver den frågan på lokalnivå. Vi driver en aktiv miljöpolitik som även omfattar jordbruks- och fiskerinäringarna. Vi vill aktivt främja ekologisk livsmedelsproduktion. Vi vill undvika GMO i vårt jordbruk och vår mat. Regeringen bör säga nej till godkännande av flera GMO-grödor i EU och till att köra över medlemsstater som vill förbjuda kommersiell odling av vissa GMO-grödor. EU:s märkningskrav ska utvidgas till animaliska produkter från djur som ätit GMO-foder. Offentlig sektor bör i sin upphandling ställa krav på att produkter är GMO-friga. Vi vill använda ekonomiska styrmedel för att påverka produktionen och för att det ska vara billigare att handla bättre ur miljösynpunkt. Ett sätt kan vara en höjd skatt på animaliska produkter och/eller sänkt skatt på frukt, grönt och andra vegetabiliska produkter. Vi anser att ett centralt mål för konsumentpolitiken ska vara att stödja konsumenternas strävan efter hållbara konsumtionsmönster. Vi anser att marknadsföringslagen ska innehålla ett generellt ansvar för näringsidkare att tillhandahålla information av särskild betydelse ur konsumentsynpunkt, och att information om betydande hållbarhetsaspekter ofta bör anses vara sådan information, om dess förekomst kan förväntas påverka beslut och beteende hos ett stort antal konsumenter.
Ja. Framför allt vill vi driva på att man på alla nivåer tar fasta på de möjligheter som redan finns. Ett problem har varit onödigt snäva tolkningar av vad som gäller på EU-nivå. Miljöpartister i kommuner och landsting driver på för ökad kompetens om upphandling och för att kommuner och landsting liksom kommunala bolag, inom ramen för LOU, ska utforma sina upphandlingar så att framför allt miljö- och etiska krav skall kunna tillgodoses. Vi anser att ett decentraliserat ansvar för upphandlingar kan ge stora vinster i dessa hänseenden om man ser till att berörd personal har tillräckliga kunskaper i att hantera LOU.Det finns mycket berättigad kritik mot LOU men i dagsläget uppfattar vi det inte som en strid det är mödan värd att ta. Lagen har en ställning som gör den svår att angripa.
Nej, erfarenheten från överföringen av djurskyddstillsynen är knappast positiv. Ett problem med den nuvarande ansvarsfördelningen är länsstyrelsernas något otydliga roll, finansiering och prioriteringar. De frågorna behöver man under alla omständigheter ta tag i. En fördel med kommunal tillsyn är att den ligger närmare medborgarna och kan diskuteras, påverkas och förändras utifrån lokala förutsättningar av lokalt förankrade och avsättbara politiker. När det gäller djurskyddstillsyn vill vi inte omorganisera direkt efter en nyligen genomförd omorganisation. Men vi vill göra det lättare för kommuner som så önskar att återta ansvaret. Vi för liknande resonemang på andra områden: kommunen bör ha huvudansvaret, men om kommunen inte kan eller vill ta det ansvaret på ett acceptabelt sätt bör andra lösningar övervägas.
Ja. Särskilt som ett allt större ansvar för finansiella frågor läggs på individen. Samtidigt är vi tveksamma till att utvidga ansvaret för rådgivning till stat och kommun. Vi ser i första hand att det är en uppgift för frivilliga och idéburna organisationer som vi gärna ger ett ökat ekonomiskt stöd. Trots vår tveksamma inställning till kommunernas roll så har vi emellertid i våra budgetförslag denna mandatperiod avsatt ökade statliga resurser både till kampanjer och volymökning för de kommunala konsumentrådgivarna som vi anser är en viktig resurs. De flesta kommuner har en kompetens att bistå vid skuldsanering och vi vet att en del kommuner använder den tjänstens kompetens även i konsumentrådgivande syfte vilket vi vill se mer av.
Vi uppfattar att samtliga partier i riksdagen står bakom just den delen av förslaget, att sänka tidsutdräkten för skuldsanering. Så vitt vi känner till har regeringen ännu inte lagt något förslag utifrån Jan Ertsborns utredning så det kan finnas mindre skiljaktigheter i andra detaljer. Vi ser i huvudsak bara fördelar med utredningens förslag.
Det är bra, men vi anser inte att det är en rättighet som skall regleras på nationell nivå.
Det finns skäl för både Konkurrensverket och Konsumentverket att ägna särskild uppmärksamhet åt omreglerade marknader, speciellt under en övergångstid. Dels för att många nya marknader med valfrihet och konkurrens kan vara svåröverblickbara, dels för att dessa ofta är marknader för grundläggande tjänster. Myndigheterna som reglerar dessa marknader behöver också få ett tydligare uppdrag att bevaka konkurrens- och konsumentintressena. Ett speciellt problem är att säkerställa försörjningen av dessa tjänster för alla konsumenter. Om det visar sig vara lämpligt bör konsumenttjänstlagen utvidgas för att omfatta också sådana tjänster.
Ja, vi ser den kommunala konsumentvägledningen som en central funktion när det gäller att sprida konsumentkunskap till alla och har därför lagt ökade resurser i våra budgetförslag till konsumentverket för riktade satsningar på den kommunala konsumentvägledningen. Men det är framför allt på den kommunala nivån vi behöver jobba med att öka konsumentrådgivningens status. Vi har även i vår budget anvisat medel för ett stärkt stöd till konsumenternas egna organisationer eftersom vi ser ett stort värde i det ideella arbetet.
Blåslampan