Vi har tagit fram en rapport med fokus på konsumenter, mat och miljö. I vår generella konsumentpolitik utgår vi ifrån Alliansens gemensamma mål för konsumentpolitiken: konsumenter som har makt och möjlighet att göra aktiva val, ett högt och brett konsumentskydd samt lättillgänglig och tillförlitlig information. Det behövs också ansvarstagande producenter som följer lagarna och, när det brister, en effektiv tillsyn av att lagstiftningen efterlevs. Den hållbara utvecklingen är ett övergripande mål för alliansregeringens politik och ska genomsyra även konsumentpolitik.
Konsumentundervisning ingår redan i dag i Hem- och konsumentkunskapen i grundskolan. Vi har för nästa mandatperiod inga planer på att riva upp timplanen. Det finns för skolorna möjlighet att under det egna valet utveckla exempelvis undervisning om sms-lån, överskuldsättning och liknande.
Politikens roll är att se till att maten vi köper är säker. Reglerna och tillsynen är grunden. Tydliga utsläppskrav på transporter samt koldioxidskatt och utsläppshandel minskar matens klimatpåverkan effektivare än exempelvis köttskatt. Köttproduktion och annan livsmedelsproduktion ska inte ges stöd genom bidragssystemet i EU:s jordbrukspolitik. Säker mat börjar med ett starkt djurskydd. Djurtransporterna ska kortas och svensk djurskyddslagstiftning ska exporteras till hela EU. Mat ska prövas utifrån kunskap och inte politiska uppfattningar. Kontroller ska vara riskbaserade. Det är i de unga åren som matvanor för livet formas och därför bör en nationell samordnare med ansvar för ungas hälsa och sjukvård tillsättas.Politikens roll är att påminna om vikten av personligt ansvar och uppmuntra till ansvarstagande. Varje människa gör skillnad. Ett ex är källsorteringen som blivit en vana för en majoritet av svenskarna. Uppgiften att minska matsvinnet genom att handla vettigt och slänga mindre mat kan förhoppningsvis också bli naturligt i vardagen. Därför förändrar vi regelverket så att det hela tiden lönar sig mer att göra bra saker för miljön. Ett tydligt ex är sophämtningsavgifter som baserar sig på hur mycket dina sopor väger.
Ja, kunskapen om att använda offentlig upphandling som politiskt verktyg ska stärkas. Ett av politikens viktigaste verktyg är offentlig upphandling. Det offentliga Sverige handlar för 500 miljarder kronor varje år. Att använda sig av den köpkraften är ett effektivt verktyg för att påverka efterfrågan på olika typer av mat. Politiker kan bli bättre på att ställa de krav man faktiskt får ställa enligt lagen om offentlig upphandling. Tyvärr vågar inte alla politiker göra det. Därför är mer information och kunskap om lagen viktigt för att politiker ska kunna tillfredställa medborgarnas önskemål om närproducerad och ekologisk mat.
Ja, såväl hantverksmässigt som industriell produktion måste ha goda villkor. Därför måste kunskapen om vilka krav som är rimliga att ställa på småskalig livsmedelsproduktion öka. Tillsynsansvaret bör flyttas från kommunen till länsstyrelserna. Mat ska vara säker och prövas utifrån kunskap och inte politiska uppfattningar.
Det är viktigt att finansiella rådgivare är professionella och ger korrekt och saklig information. Ett företag som erbjuder finansiella tjänster till allmänheten måste därför ha tillstånd från Finansinspektionen för att få bedriva sådan verksamhet. Finansinspektionen har också till uppdrag att ta fram regler så att konsumenter får tydlig och korrekt information om finansiella produkter och tjänster samt utöva tillsyn över företag som erbjuder finansiella tjänster. Vill man anlita en finansiell rådgivare så kan man antingen anlita bankernas/finansinstitutens rådgivare eller fristående konsulter – samtliga omfattas av Finansinspektionens regler, tillståndskrav och tillsyn.
Långvarig överskuldsättning leder till mänskligt lidande och utanförskap. Det var utgångspunkten när den förra borgerliga regeringen lade fram förslaget till skuldsaneringslag. Lagen har hjälpt många att komma tillbaka från vad som annars skulle kunna bli ett permanent utanförskap. Trots detta är det många överskuldsatta som i dag inte beviljas skuldsanering. Detta var också skälet till att alliansregeringen tillsatte den utredning som har föreslagit utökade möjligheter till skuldsanering. Reglerna om skuldsanering måste innehålla en rimlig balans mellan å ena sidan att överskuldsatta i vissa fall ska kunna befrias från betalningsskyldighet och å andra sidan att värna rätten för den som sålt något på avbetalning eller lånat ut pengar att i möjligaste mån få tillbaka sina pengar. Detta kräver noggranna överväganden. Regeringskansliet arbetar för att så fort som möjligt kunna presentera ett förslag till en reformerad skuldsaneringslag.
Till skillnad från den frivilliga konsumentupplysningen är kommunerna enligt skuldsaneringslagen skyldiga att tillhandahålla budget- och skuldrådgivning. Det är oerhört viktigt både för den skuldsatte och för samhällsekonomin att kommunerna snabbt hjälper dem som behöver stöd. Staten bör inte detaljreglera kommunernas verksamheter eftersom behoven kan se olika ut i men det förutsätter att kommunerna uppfyller sina lagstadgade skyldigheter. Verksamheten måste kunna styras upp så att onormalt långa väntetider undviks.
På sikt leder god konkurrens till gynnsammare villkor för konsumenter. Vi vill ha ett brett och högt konsumentskydd. Det är dock uppenbart att det i många fall krävs särskilda skyddsregler för konsumenter. Exempelvis har vi genom ändringar i lagen om elektronisk kommunikation infört en skyldighet för alla teleoperatörer att erbjuda konsumenter en kreditgräns för sitt teleabonnemang samt en möjlighet att spärra vissa nummerserier. Vi ser positivt på det pågående arbetet med konsumentdirektivet inom EU. Direktivet kommer att göra det enklare och lättare att handla över gränserna inom EU – inte minst på Internet.
Den kommunala konsumentvägledningen är ett frivilligt åtagande för kommunerna till skillnad från budget- och skuldrådgivning som de måste tillhandahålla. Kommunerna kan, på egen hand eller i samarbete, anordna just den konsumentrådgivning som de lokala konsumenterna efterfrågar, medan staten däremot ansvarar för konsumentverket och konsumentombudsmannen. Staten ger också stöd till konsumentorganisationerna vars arbete är en annan viktig pusselbit. Det har också blivit enklare och mer självklart för många att skaffa sig konsumentinformation via lättillgängliga kanaler på Internet där konsumenter snabbt kan dela med sig av och skaffa sig information om produkter och återförsäljare.
Blåslampan