Maja: "Snabbmatskläder ger mig ångest"

När jag handlar vill jag att det ska vara en ceremoni med stor unn-faktor. Omsorgsfullt få välja ut just det plagget. Ta hem, packa upp ur påsen, noggrannt klippa av prislappen, njuta av nyheten och vara så NÖJD. Utan minsta dyrt/onödigt-dåligt-samvete inom räckhåll. Det ska bara kännas helt rätt. 

Snabbmatskläder ger mig ångest. Med snabbmatskläder menar jag plagg som inhandlas och konsumeras i samma takt som en cheeseburgare. Smärtfritt inköpt och snabbt uppäten. Orkar man inte allt slänger man, för det gör ju inget när pommesen knappt kostade något. Den sparsamt använda tröjan var ju ändå på rea. En skillnad i matmetaforen är dock att ett en cheese har en hållbarhet som går mot oändligheten medan plagg med halvbra ingredienser slits ut snabbt.

Visste ni att man kan återvinna kläder? Precis som man pantar en ölflarra kan felköp eller fallfärdiga favoriter lämnas in. Till och med ett par gamla äckliga strumpor kan bli till el i din Iphone-laddare eller bilisolering. Är kläderna tillräckligt skruttiga finns nämligen ännu ingen bättre användning än att bränna dem till el eller göra isolering av dem. Flera kedjor har börjat med inlämning och man kan till exempel lämna in på vilken H&M-butik som helst eller på Indiska och textilier går till exempel att lämna in hos Hemtex.

Shoppingpulsen är högre med snabbmatskläder, ofta på impuls. Men kicken avtar snabbt och när nyhetens behag lagt sig smyger sig baksmällorna minus på kontot och ännu fullare garderob fram. Nej, efter min egen beskärda del snabbmatskläder har jag tröttnat. Får ren ångest. Nu gör jag helst min shopping till en ceremoni à la mindfulness, med hög unn-faktor.