Den 1 augusti 2010 trädde två nya lagar för betaltjänster i kraft, som innebär ett ökat konsumentskydd för dig som kund. Det är Lagen om betaltjänster och Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument.
Genom de två lagarna anpassas den svenska lagstiftningen till EU:s direktiv om betaltjänster som införs i alla 27 EU-länder och i EES-länderna. Till dessa länder ingår samtliga EU-länder samt Norge, Liechtenstein och Island.
För att förverkliga EU:s vision om en gemensam marknad för betalningar är det en förutsättning att alla finansiella aktörer inom EU har ett och samma regelverk. EU-kommissionen har därför under flera år arbetat fram ett direktiv för betalningar på EU:s inre marknad. Direktivet kallas för Payment Services Directive, PSD, på svenska Betaltjänstdirektivet. Syftet är att det ska bli lättare för företag som tillhandahåller betaltjänster att konkurrera över gränserna och därigenom kunna erbjuda konsumenterna bättre och billigare tjänster.
De två lagarna är:
Lagen om betaltjänster, som innebär tydligare och mer konsumentvänliga regler för betalningar. Bland annat regleras hur lång tid en betalningstransaktion som längst får ta att genomföra och vem som bär ansvaret när en transaktion inte blir genomförd. Lagen innebär också regler om vilken information som bankerna ska ge till kunderna. Dessutom förbjuder den en handlare att ta ut en avgift av den som betalar med kort.
Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument, som klargör vilka skyldigheter en kontohavare har vid användningen av ett betalningsinstrument, till exempel att spärranmäla ett förlorat kort, och vilket betalningsansvar som gäller vid obehöriga transaktioner. Exempel på betalningsinstrument är kontokort, pinkod och kod-dosa till bankernas internettjänst.
Lagen innehåller regler för hur förlusten ska fördelas om till exempel ett kort hamnar i orätta händer och används av någon som inte har rätt att göra det. Det är i allmänhet svårt att ta reda på vem som har använt kortet och då blir frågan om banken eller kontohavaren ska stå för den slutliga ekonomiska förlusten.
Om en kontohavare har brutit mot villkoren genom grov oaktsamhet ska ansvaret, till skillnad från i dag, vara begränsat till 12 000 kronor. Denna beloppsbegränsning gäller inte om kontohavaren har hanterat sitt betalninginstrument på ett särskilt klandervärt sätt då måste han eller hon stå för hela förlusten. Exempel på klandervärt sätt är lämna kontokortet lättillgängligt och obevakat, till exempel på en badstrand, i ett omklädningsrum eller i en garderob på en restaurang.
En kontohavare ska också ansvara för hela beloppet om han eller hon inte inom viss tid underrättar banken om en obehörig transaktion.
När det gäller obehöriga transaktioner där en personlig kod, till exempel en pin-kod, har använts ska kontohavaren stå för en självrisk om högst 1 200 kronor.
Källa: Svenska Bankföreningen
Blåslampan