Det är inte lätt att bli sjuk. Det är inte lätt att bli gammal. Det blir vi alla varse förr eller senare. Och även på sjukhus eller äldreomsorg är vi konsumenter. Inte minst av mat.
När hemmet inte är hemma längre, när vi måste underkasta oss andras rutiner, när kroppen obstruerar – då blir maten väldigt viktig. Både som källa till glädje och god hälsa.
Men hur enkelt är det att styra vad som hamnar på tallriken? Hur enkelt är det att påverka det som kallas för ”matupplevelsen”, alltså smaken, doften och allt runt omkring en måltid? Hur enkelt är det att tänka på miljön, klimatet, sociala villkor hos dem som skördat kaffet och bananerna? Hur enkelt är det att tänka på djurens väl och ve före och under slakt?
Inte alls enkelt. Och det är ett av de bärande skälen till att Sveriges Konsumenter valt att engagera sig i frågan om offentliga måltider. Bland annat genom projektet ”Den goda maten”, med pengar från Jordbruksverket.
Men det finns också andra skäl för en konsumentorganisation att engagera sig.
Ett är att offentliga upphandlingen kan fungera som ett ”lok” i en hållbar utveckling. De jätteuppköp som görs driver helt enkelt produktionen i en viss riktning. Om den tar hänsyn till miljö, hälsa och etik påverkar det även hur det ser ut i butikshyllorna och på restaurangerna.
Ett annat är att hållbar hälsa, miljö och etik i offentliga måltider bidrar till att höja medvetenheten om dessa frågor generellt hos konsumenterna.
”Den goda maten” har visat att det finns massor med kunskap, engagemang och goda exempel runt om landet. Viljan till förändring och förbättring verkar vara stor. Men det är en komplex fråga, som omfattar många led i den offentliga måltiden – från upphandlingen till dess att maten ligger på tallriken. Hade det varit enkelt hade problemen sannolikt varit lösta.
Så faktum kvarstår – det finns många problem. Mycket mat på sjukhus och i äldreomsorg äts inte upp. Vilket bidrar till att undernäring är ett större problem än fetma på våra sjukhus och på äldreboenden (vilket framgick av Socialstyrelsens presentation på slutseminariet i projektet "Den goda maten"). Vilket beror på inkompetens, kortsiktigt ekonomiskt tänkande, dålig styrning, politisk feghet och systemfel. Alla lika oförsvarliga. Många har ett jobb att göra allt från regeringen, Sveriges Kommuner och Landsting, lokala politiker ute i landet, upphandlare, företag som levererar mat och måltider, producenter…
Lyckligtvis har de offentliga måltiderna blivit en politiskt riktigt het potatis de senaste åren. För det förtjänar den. Maten ska nämligen inte bara vara acceptabel, den ska vara god. Måltiderna för våra äldre, sjuka – liksom självfallet våra barn – ska bygga på kunskap om kost, miljö och etik, om behovet av en bra "matupplevelse", om hur man gör en professionell upphandling och hur man följer upp den. För mig framstår det som självbedrägeri att tro att man kan tjäna pengar på att göra en industriprocess av något så mänskligt och personligt som vår lunch och vår middag. "Den goda maten" visar att det är bättre att maten lagas nära dem som ska äta den, att doften är viktig, att man helst ska ha fler alternativ att välja på. Rätt mycket självklarheter.
I veckan landade ett delbetänkande med analyser och frågeställningar om den offentliga upphandlingen "På jakt efter den goda affären..." (2011:73). Den ska ut på remiss och här gäller det att säga ifrån om vad som är bra och dpligt i ett remissvar. Sveriges Konsumenter planerar att göra det och också att följa upp kunskaper och erfarenheter med en konkret kravlista som vi tänker lämna över till dem som ansvarar för de offentliga måltiderna. För här behövs krafttag.
Jan Bertoft
Generalsekreterare
Blåslampan