När 2010 års konsumentpris Blåslampan delades ut anordnade Sveriges Konsumenter tillsammans med Råd & Rön ett seminarium under rubriken Konsument 2020 - spaning mot framtiden. Här diskuterades hur vår konsumtion ser ut inom en nära framtid. En rad inspirerande talare gav sin syn på framtiden och lyfte fram möjligheter och hinder som konsumenter, företag och politiker står inför.
Här kan du läsa om vad som sas under seminariets tre olika delar.
Vad är vi villiga att betala för i framtiden? Kan köp, slit och släng överleva? Vad betyder socialt ansvar i framtiden, egentligen?
Enligt Svensk Handels prognoser kommer handeln att öka med 30 procent till år 2020, och då omsätta 713 miljarder kronor. Meta Troell tror att år 2020 kommer företagen att vara beredda att arbete hårt för att se sig själva som ”goda företag” och för att vända sig till nya kundgrupper. Hon ser gärna en rullstolsburen skyltdocka som signalerar att ”hos oss är du välkommen”. Butiksbiträden är då utbildare, rådgivare och utvecklare. Kunderna ställer också högre krav på att produkterna är både eko och reko, handlar både på loppis och i dyra märkesaffärer. De använder nätet för att hitta information och sociala medier för att diskutera sina inköp.
Peter Siljerud pratade om ”Döden i mitten” – att de företag som inte väljer väg befinner sig i det så kallade dödens rike i mitten. Konsumenter år 2020 vill ha mer lyx och mer budget. Men med lyx menas inte den traditionella som uppfattas som vräkigt och ytligt, utan en mer ansvarstagande lyx. En Toyota Prius istället för en statsjeep. Men vi kommer fortfarande att vilja budgetshoppa för vi älskar att fynda. Kvar står de företag som befinner sig i mellanskiktet som kommer att uppfattas som ointressanta.
Johan Olsson ansåg att vi i framtiden inte kommer att kunna konsumera som vi gör i dag. Istället behöver vi dra ner på vår konsumtion eftersom teknikutvecklingen inte löser alla miljöproblem och vi kommer inte heller att gå över till en mindre resurskrävande tjänsteekonomi. Här räcker det inte med att konsumenterna engagerar sig. Det krävs även politiska beslut. Han ansåg att konsumentmakt i dag mest ger ett dåligt samvete, därför att ju mer kunskap man har, desto sämre samvete får man, utan att egentligen kunna göra något åt det.
Kvinnor och etniska minoriteter är två stora grupper som marknaden ibland glömmer bort, liksom allergiker, synsvaga och andra funktionshindrade. Även äldre personer och datorlösa verkar inte räknas. Hur ser framtiden ut för de konsumenter som inte ingår i de traditionella målgrupper?
Sten Boström, PRO, frågade sig om pensionärer är en konsumentgrupp som är värt ordet konsument. De som inte har datorer kommer snart inte klara sig i samhället när till exempel möjligheten att betala räkningar över disk att begränsas. Det kommer att kosta 50-100 kronor per avi, vilket han anser inte är rimligt.
Marianne Jarl, Astma- och allergiförbundet, berättade att en fjärdedel av hela svenska folket lider av någon form av allergi, och att antalet allergier ökar. Det betyder att målgruppen öka samtidigt som den stängs ute. Doftallergiker kan inte gå in i vanliga affärer för att det doftar för mycket, och restauranger tas inte matallergier på allvar.
Camilla Sparring, initiativtagare till Matupproret, sa att det finns tre miljoner människor som får sina måltider i offentlig regi, och de är inte skyddade av konsumentskyddet. Äldre som inte har råd att köpa de kommunala matlådorna varje dag får inte heller i sig den näring de behöver eftersom de delar upp lådorna de har råd med på två dagar.
Julio Fuentos, SIOS, Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige, önskade att hans förening kunde ses som en resurs, inte som ett problem. Som gott exempel tog han upp Folksam som har en kundtjänst på 18 olika språk.
Karin Adelsköld, dagens moderator och som även startade bloggen Lilla Gumman, tyckte att det var märkligt att det har hänt så otroligt mycket med tekniken, men ingenting med instruktionsboken. Varför har det inte blivit lättare att läsa instruktionsboken?
Hur ser den yngre generationen på konsumtion och vad är man beredd att betala för? Vi matas med gratisprodukter, tidningar, filmer och tjänster. Vad ska vi betala för? Med vad? Pengar, personuppgifter eller något annat? Vilken teknik ger nya lösningar och vilken skapar nya problem?
Peter Siljerud menade att i den digitala ekonomin kostar det mindre att producera en produkt eller tjänst och man kan sälja samma produkt flera gånger eftersom man bara kopierar och levererar. På tjänster som Spotify hoppas man få fem procent betalande kunder, resten av lyssnarna betalas genom reklam. Han menar också att det bara är de över trettio år som oroar sig när saker är gratis, men att vi håller på att lära oss att det faktiskt finns.
Pär Lager pratade om framtidens reklam som karakteriseras av storytellning och värderingar. Mediautrymmet ska förtjänas, inte köpas. Det är snarare participation och co-creation, det vill säga att företag och kunder skapar varumärket tillsammans och erbjuder större genomskinnlighet. Rent tekniskt kommer det att allt mer handla om rörliga bilder och att saker sker ”live” – unga människor tycker att det är häftigt att träffas i verkliga livet. Det är numera individen som styr kommunikationen genom sociala medier. Han ansåg också att ”gratisgenerationen” är missvisande, eftersom människor som betalar 25 kronor för en flaska vatten när man kan få vatten gratis ur kranen knappast är en gratisgeneration...
Den 10 november delades 2010 års konsumentpris Blåslampa ut. Priset Blåslampan delas ut av Sveriges Konsumenter och Råd & Rön. Det går till en person, organisation eller ett företag som på ett utmärkt och nyskapande sätt slagit vakt om konsumenternas intressen. Priset gick 2010 till författaren och journalisten Mats-Eric Nilsson.
På bilden nedan Mats-Eric Nilsson med prispokalen - en antik blåslampa samt en prischeck på 10 000 kronor. Utdelare var Sveriges Konsumenters och juryns ordförande Inger Persson och konsumentminister Birgitta Ohlsson.
Läs mer om årets pristagare.
Blåslampan