EU:s konsumenter har inte precis suttit i förarsätet vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Snarare har de legat i bakluckan och fått följa med på färden. CAP har utformats för – och i hög utsträckning av – europeiska jordbrukare, som besatt viktiga poster i ministerier och utskott. Genomgripande analyser om politikens konsekvenser för de 500 miljonerna konsumenterna har uteblivit. Fokus har varit på utbudssidan, inte på efterfrågesidan. Detta trots att det är vi konsumenter som köper och äter det som jordbruket producerar – i butikerna, på restaurangerna och vid offentligt upphandlade måltider.
CAP:s bakgrund var krig och svält, men det blev med tiden en monstruös, felriktad och i många stycken stötande bidragsapparat. När politiken nu revideras är det dags att utgå från konsumenterna – också. Konsumentrörelsen i Sverige och Europa bejakar ett behov av en gemensam politik för lantbruket. Men med en annan inriktning.
CAP reformeras, en del av de värsta galenskaperna är på väg ut. Men systemet stödjer fortfarande fel saker – exempelvis jordbruk som skadar miljö, djur och folkhälsa. CAP är för dyrt. Byråkratin är gigantisk och stora stöd går till redan rika storgodsägare och multinationella bolag. Och politiken är också orättvis genom att den bidrar till att slå ut jordbruk i tredje världen.
Extra oroväckande är att reformeringen inte bara hotas av ett stopp – utan av att klockan vrids tillbaka. Många starka länder och mäktiga särintressen samlar sig och agerar, bland annat genom den så kallade Parisdeklarationen.
Konsumentintresset handlar om folkhälsa. Att ge gårdsstöd och andra bidrag till tobak, vin men även socker är direkt stötande, när skadeverkningarna av dessa grödor orsakar så stort lidande och så stora sjukvårdskostnader. Konsumentintresset handlar också om att kunna välja medvetet. Undersökningar gjorde av alla parter från jord till bord visar att konsumenternas intresse för miljö, djurskydd och andra värden ökar. Allt fler inser att utslätad mat till lågt pris har ett högt pris. Här måste utbudet ändras och möjligheterna för konsumenterna öka.
”Från gemensam jordbrukspolitik till gemensam livsmedelspolitik” är titeln på policydokumentet från Europas samlade konsumentrörelse, BEUC. Det markerar våra krav på ett annat fokus, mer orienterat från köksbordet än från åkern. CAP är faktiskt en möjlighet att forma ett mer hållbart jordbruk. Här ska CAP vara ett komplement och inriktas på kollektiva nyttigheter som inte marknaden klarar på egen hand – insatser för klimat och miljö, levande landsbygd, livsmedelssäkerhet, mer frukt och grönt i kosten.
CAP går att förändra. Men regeringen måste spela en mycket mer aktiv roll än idag. Alla goda krafter måste samlas för en gemensam politik som går i takt med andra EU-gemensamma mål om miljö och hälsa – och som formar ett jordbruk som är långsiktigt hållbart, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.
Inger Persson och Jan Bertoftordförande och generalsekreterare i Sveriges Konsumenter
Debattartikel införd i ATL den 25 oktober 2010
Blåslampan