GDA står för Guidance Daily Amount, det vill säga den mängd näring man bör få i sig under en dag. Märkningen visar hur mycket fett, mättat fett, salt, socker och energi en portion av livsmedlet innehåller. Dessutom har många företag valt att lägga till hur stor mängd kalorier livsmedlet innehåller. Märkningen visar hur stor av det dagliga behovet som livsmedlet tillför. Dels beskrivs mängden i gram, dels i procent. Syftet med märkningen är att konsumenten i butik lättare ska kunna välja en produkt som är mer hälsosam. Sveriges Konsumenter anser dock att denna märkning snarare förvirrar än förenklar. Exempel på att det är förvirrande är det dagliga behovet där den portion i märkningen som ligger till grund för det dagliga behovet av näring är avsett för en medelålders kvinna i 30-årsåldern med ett stillasittande arbete. Dessa rekommendationer är framtagna av europeiska kostexperter. Redan här blir det otydligt. En vuxen kvinna behöver 2 000 kalorier per dag, en vuxen man 2 500 kalorier och ett barn mellan sju och tio år 1 850 kalorier. Jämför man dessa siffror med de nordiska näringsrekommendationerna blir skillnaderna ännu större. Den mängd som anges på förpackningen är även anpassad efter en portion, det vill säga 100 gram.
Anledningen till att man tog fram en ny märkning för livsmedel var den utvärdering som EU: s Generaldirektorat för hälsa och konsumentskydd gjorde 2003. Den visade att befolkningens andel av feta och överviktiga ökade. Efter en stark lobbyingkampanj från den europeiska livsmedels- och bryggeriorganisationernas lobbyorganisation, CIAA , är GDA nu en del av Kommissionens förslag till förordning. CIAA har även tagit fram riktlinjer för en frivillig GDA-märkning.
Man kan fråga sig varför – egentligen? Argumenten emot det föreslagna GDA-systemet är nämligen flera – och starka.
De rekommenderade mängderna är framtagna av europeiska kostexperter och utgångspunkten är en vuxen kvinnas dagliga näringsbehov. Redan här blir det otydligt. En vuxen kvinna behöver 2000 kalorier per dag, en vuxen man 2500 kalorier och ett barn mellan sju och tio år 1850 kalorier. Jämför man dessa siffror med de nordiska näringsrekommendationerna blir skillnaderna ännu större.
Ett exempel är Kellogg’s Frosties, vilka tydligt marknadsförs till barn. Vid en första anblick verkar de ha ett ganska lågt sockerinnehåll. En 30 grams portion av Frosties innehåller enligt märkningen endast 13 procent av det rekommenderade dagliga intaget av socker – för en vuxen kvinna. Men ett barn som äter en 30 grams portion till frukost får i sig 27 procent av det rekommenderade dagliga intaget av socker, enligt de nordiska näringsrekommendationerna. Dessutom visar en dansk undersökning år 2004 att en vanlig portionsstorlek för frukostflingor var 72 gram. Då blir siffran 65 procent.
GDA-märkningen av Doritos Nacho Cheese majschips anger att en portion innehåller endast 6 procent av dagsintaget av energi och 10 procent av intaget av fett. Det låter inte så farligt. Men dessa siffror baseras på en portion på 25 gram. Detta har livsmedelsindustrierna bestämt. Påsen innehåller 200 gram, vilket innebär att siffrorna för energi och fett egentligen blir 48 och 80 procent för hela innehållet. En konsument äter troligtvis mer än 25 gram vilket motsvarar 12-13 stycken chips. En halv påse chips, vilket kan vara en rimlig mängd, motsvarar 24 procent av dagsintaget av energi och 40 procent av intaget av fett. Samma problem uppstår med läsk. På en flaska Coca-Cola anges en portion till 250 milliliter. De flesta konsumenter lär dock dricka upp hela flaskan och därmed blir konsumtionen två portioner. Enligt GDA-märkningen ger en portion Coca-Cola 29 procent av det rekommenderade dagliga intaget av socker. Men då konsumtionen uppgår till två portioner når konsumtionen plötsligt 59 procent av det rekommenderade intaget.
Ju mindre portioner, desto nyttigare verkar produkten. Industrin har kommit överens om att använda mycket små portioner. Detta är vilseledande.
GDA-märkningen ska ge konsumenterna information om ett livsmedels innehåll av energi, socker, fett, mättat fett och salt. GDA för en flaska läsk, till exempel Fanta apelsin, ser bra ut. Noll gram för både fett, mättat fett och salt. Läsk har dock aldrig innehållit fett, mättat fett eller salt. Detta är irrelevant information som endast kan få konsumenten att tro att produkten är nyttigare än vad den egentligen är. Jämför man en GDA-märkning för mjölk med en märkning för läsk per portion så finns det risk att man får uppfattningen att läsk är mer hälsosam än mjölk. Mjölk innehåller ju mer kalorier och mer fett och mättat fett och dessutom mer salt. Är läsken dessutom en light-produkt med sötningsmedel istället för tillsatt socker så är även den siffran noll.
GDA tar inte hänsyn till nyttiga näringsämnen som till exempel vitaminer och mineraler.
Enligt de nordiska näringsrekommendationerna bör tillsatt socker maximalt utgöra tio procent av energimängden. Resten bör komma från naturliga sockerarter i till exempel frukt och grönt eller mjölkprodukter. Enligt kostexperter bör tillsatt socker uppgå till maximalt 50 gram för en vuxen kvinna. Jämför med exemplet Frosties ovan. GDA-märkningen baserar sig på det totala sockerinnehållet, det vill säga både naturligt och tillsatt socker. Använder vi då värdet 50 gram tillsatt socker istället för 90 gram totalt socker så motsvarar en 30 grams portion Frosties plötsligt 24 procent av det rekommenderade dagliga intaget för en vuxen kvinna.
Alltså: Industrin vilseleder konsumenterna genom att gömma mängden tillsatt socker i den totala sockermängden. De fyra argument som redovisas ovan är bara en del av vår kritik mot GDA-märkningen. Hur ett system med missvisande näringsinformation och som dessutom kräver att kunderna räknar ihop portioner och procent i huvudet kan påstås ligga i konsumenternas intresse är obegripligt. GDA tar inte heller hänsyn till skillnader i hur mycket enskilda individer rör på sig. Man kan även ifrågasätta att industrin ska rekommendera portionsstorlekar för livsmedel som vissa konsumenter av hälsoskäl borde undvika eller minska intaget av. Dessutom är stilen på framsidans symboler – och på de förklaringar som man hänvisas till på andra delar av förpackningen – så liten att den i praktiken inte går att läsa för stora grupper av befolkningen.
GDA-märkning ligger endast i industrins intresse, inte konsumenternas. Den fördjupade information konsumenterna behöver finns i dagens näringstabeller på baksidan av förpackningen. På framsidan ska märkningen ge en snabb och enkel vägledning. Det gör inte GDA.