Sveriges Konsumenter har beretts tillfälle att yttra sig över den nya kursplanen i ämnet Hem- och konsumentkunskap för grundskolan. Vi har tidigare givit synpunkter via webbenkäter till Skolverket vid tre olika tillfällen. Vi har även deltagit i ett möte på Skolverket och därtill skrivit brev till utbildningsminister Jan Björklund om ämnets framtid.
De senaste 20 åren har inneburit stora förändringar för konsumenterna. Industrin har i stor utsträckning tagit över matlagningen med ny processteknik och tillsatser används allt mer . Det är viktigt för konsumenten att kunna bedöma matens kvalitet. Produktinformation och reklam ska värderas med utgångspunkt i de egna behoven för god hälsa och ekonomi, men också hur miljövänlig eller klimatsmart en vara är. För detta behövs goda kunskaper i näringslära, livsmedelskunskap och matlagning.
Konsumentkunskap är emellertid så mycket mer än livsmedel. Att sköta sin privatekonomi blir allt mer komplicerat i takt med att fler finansiella tjänster tillhandahålls och marknadsförs och en större andel av pensionspengarna placeras av den enskilde. I vardagen är det samtidigt viktigt att kunna grunderna i konsumenträtten, inklusive hur man reklamerar en vara eller tjänst. Likaså krävs det att konsumenten har ett kristiskt förhållningssätt då reklamen blir allt mer sofistikerad och sprids via nya, ofta dolda kanaler. Kunskap och kritiskt tänkande är fundamentalt för att framtidens konsumenter ska kunna göra medvetna val.
Undervisningen måste också genomsyras av hållbarhetsperspektivet i alla kurser och på alla nivåer. Hållbar konsumtion innebär allt från att inte slösa med tillgångar som energi och vatten, till att sopsortera, men även en förståelse för hur varor produceras i andra länder.
Skolan har ett ansvar i att utbilda eleverna till medvetna konsumenter.
Sveriges Konsumenter vill ställa två genomgripande krav mot denna bakgrund:
1. Ämnen måste breddas betydligt. Konsumentkunskap handlar inte enbart om att sköta ett hem. Att vara konsument är en betydligt mer komplex och mångfacetterad roll än det varit tidigare. Varor och tjänster är mer komplexa, många marknader har avreglerats med flera val för den enskilde som följd, att sköta sin privatekonomi är betydligt mer komplext. Hållbar konsumtion ställer stora krav på den enskilde och reklamen är betydligt mer dold och utstuderad än förr och använder sig av nya metoder via nya kanaler
2. Ämnet måste få betydligt flera garanterade lektionstimmar. I tider då allt större krav ställs på oss som konsumenter är det helt oförsvarligt att ämnet bara ges 0,75 procent av all utbildningstid i grundskolan och ingen tid alls på gymnasienivå. Det är så lite som tre veckors utbildning på tolv skolår.
Kraven på konsumenterna blir allt större. Därför är en förstärkning av antalet lektionstimmar en fråga om rättvisa. Ett litet antal timmar Hem- och konsumentkunskap riskerar att vidga klyftorna mellan dem som har goda och dåliga förutsättningar att klara sig som konsumenter.
Detta anser vi att Skolverket måste argumentera för visavi regeringen.
Kunskapsbrist kommer också att leda till fler dåliga köp, svårigheter att hävda sin rätt, problem med den egna ekonomin m m. Det senaste året har anmälningar från Kronofogden ökat dramatiskt. Endast ca 35 procent av medborgarna har idag inget eget sparande. Detta gör oss sårbara.
I syftet framförs att ”hem- och konsumentkunskap ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om och förståelse för arbetet i hemmet…”.Arbetet i hemmet är oerhört viktigt att kunna sköta, men av det vi framför ovan framgår att vi anser att ämnet med denna formulering blir alldeles för snävt. Ämnet handlar om rollen som konsument och den har vi allra högsta grad utanför hemmet – när man använder sina konsumenträttigheter, när man väljer boende och transporter på ett hållbart sätt, i mötet med reklamen, privatekonomiska beslut etc.Skrivningarna måste i mycket högre utsträckning ta fasta på rollen som konsument i ett modernt samhälle.
En del formuleringar är obegripliga: ”…och kommunikationens betydelse för relationerna mellan människor..”. Vad innebär ”kommunikation” i detta fall. Vi är också oroliga över att skrivningarna innebär att ämnet Hem- och konsumentkunskap blir en ”dumpningsplats” för - i och för sig viktiga - frågor om jämställdhet och relationer och att det därmed tar värdefulla delar av den mycket knappa tid ämnet har. Relationsfrågor etc måste självfallet finnas med i skolundervisningen, men inte ha sin huvudsakliga hemvist i detta ämne.
Vad gäller centralt innehåll och kunskapskrav är de i grunden relevanta – utifrån den del av undervisningen som rör hemmets skötsel och matlagning. Vi är oerhört måna om att eleverna får gedigen kunskap i hur man väljer och hanterar livsmedel och där förefaller inriktningen bra. Här finns även konsumenträtt, miljö och reklam med, särskilt i årskurs 7-9. Men det minimala antalet timmar torde inte möjliggöra mer än att snudda vid viktiga ämnesområden och frågeställningar för eleverna i deras framtida roll som konsumenter.
Är det ett alternativ att låta många av konsumentfrågorna ingå med i andra ämnen, som samhällskunskap, matematik, idrott och hälsa med fler? Ja, självklart ska de finnas där också – men det är inte lösningen. Risken är då att hela ansvaret läggs på den enskilda skolan eller läraren hur mycket konsumentkunskaper eleverna får, Detta skulle leda till stora orättvisor landet över.
Stockholm dag som ovan
Jan Bertoftgeneralsekreterare
Ladda ner remissvaret om Hem- och konsumentkunskap som pdf
8 februari 2010
Blåslampan